Allemansrätten

I Finland ger den traditionella allemansrätten unika möjligheter att röra sig fritt i naturen och njuta av skogens håvor. Närmare 90 procent av Finlands yta får användas för friluftsliv och rekreation på grund av allemansrätten. Allemansrätten berör även utlänningar som besöker Finland. Man behöver inte markägarens tillstånd för att röra sig i naturen och man behöver inte heller betala för allemansrätten. Var och en får fritt plocka vilda bär, svampar och växter med undantag av en del arter som är fridlysta i naturskyddslagar.

Allemansrätten berör också plockning av bär och svamp till försäljning. Man behöver alltså inte tillstånd till detta av markägaren. På detta sätt är den också till nytta för företagsverksamhet, till exempel personer som köper och förädlar naturprodukter samt naturturismföretag. Det är emellertid bra att på förhand fråga markägaren om lov innan man anordnar kommersiella naturutflykter.

Det är inte tillåtet att samla en del örter, såsom löv från träden, rotskott, ris, lav, mossa, näver, vide, kottar samt specialnaturprodukter såsom bark och sav på grund av allemansrätten. För att samla dessa lönar det sig alltid att be markägaren om lov. Detta berör även samlande som sker på marker ägda av offentliga samfund.

Till allemansrätten hör samtidigt ansvaret för en ren natur. Man får inte störa lugnet i naturen, och nedskräpning och skadegörelse är ett brott. Naturen är känslig och den förnyas långsamt. Man måste därför undvika att störa naturens balans då man rör sig i den.

Det är tillåtet att:

• plocka vilda bär, svamp, blommor och gräslika växter samt rönn- och enbär.
• plocka kottar eller kvistar och dylika naturprodukter från marken.
• vandra, skida eller cykla i naturen på andra ställen än åkrar, plantage och gårdsplaner.
• gå och tillfälligt övernatta på en annan persons mark.
• meta eller pimpla.
• åka båt, simma och tvätta sig i vattendrag.

Det är förbjudet att:

•  ta bark, grenar, blad, kåda, sav och kottar av växande träd eller träd som fallit.
• ta mossa, lav, trä, ris eller torv från en annan persons mark.
• slå gräs.
• vandra och övernatta på en annan persons odlade mark eller gårdsområde.
• göra upp eld på en annan persons mark utan lov.
• skräpa ned i naturen.
• fiska och jaga utan lov.
• köra med motorfordon i terrängen utan markägarens lov.

Det finns också gränser för att röra sig i naturen

Man måste följa vissa regler då man rör sig i naturen. Det är förbjudet att skada naturen, skräpa ned i den och störa hemfriden genom att till exempel röra sig i bostäders och byggnaders omedelbara närhet eller använda andras egendom. Det har inte stadgats ett bestämt avstånd i metrar i lagen om hur nära en gårdsplan man får plocka vilda bär. Det hör inte till god sed att man plockar bär i omedelbar närhet av en annan persons bostad eller gårdsplan, utan man bör ha ett tillräckligt avstånd. (Det rekommenderas att man håller hör- och synavstånd som gräns). Allemansrätten tillåter inte heller att man kör med motorfordon i terräng utan markägarens lov.

Det rör sig ofta många olika grupper i naturen samtidigt och då följer man ”trafikreglerna” för hur man rör sig i naturen. Om till exempel en grupp som jagar älg har börjat en drevjakt är det bärplockarnas plikt att hålla sig borta från det ifrågavarande området. Om bärplockarna i sin tur har hunnit före jaktgruppen till det ifrågavarande området bör jägarna flytta på sig.

Allemansrätten är begränsad på vissa områden såsom i nationalparker, på friluftsområden samt naturskyddsområden. Det stadgas skilt om användningen av dessa områden i naturskydds- samt miljölagstiftningen. Det är bra om den som rör sig i naturen och markägaren känner till allemansrätten och råd och regler om hur man ska röra sig i naturen.

Ytterligare information hittar du på Finlands miljöministeriums webbplats