Mjölke

Epilobium angustifolium

Kännetecken:
Mjölke är en ståtlig växt med röda blommor som blommar under högsommaren. Mjölke är ett 0,5–1,5 meter högt flerårigt gräs som är vanligt i hela Finland. Skaftet är ihåligt och ofta rödaktigt och det är utan förgreningar. De smala, lansettlika bladen är vridet fästa vid stjälken.

Växtplatser:
Mjölke är en allmän pionjärväxt i hela Finland som snabbt breder ut sig på brand- och avverkningsområden, men försvinner efter några år då annan växtlighet ökar.

Skördeperiod:
Unga rödaktiga mjölkesskott kan plockas redan då snön smält och långt in på försommaren. Bladen kan plockas till örtdrycker senare på sommaren men man bör ändå göra det före blomningen. Bladen plockas i juni–juli alldeles före blomningen. De dras för hand uppifrån nedåt och torkas som färska eller som fermenterade. Bladen bör vara rena, unga, friska och oskadade. De blad som torkats som färska bör vara vackert gröna. Man bör inte ta med bitar av stjälken då man plockar bladen. Av mjölkesblommorna tar man endast de ljusröda kronbladen, eftersom de gröna delarna orsakar en besk smak. Tiden för plockning är genast då blommorna har öppnat sig i juni–juli. Den bästa tiden att samla mjölkesrötter är tidigt på våren eller sent på hösten.

Näringsvärde:
I mjölkets blad finns det betydande mängder (det vill säga minst 15 % av den rekommenderade dagliga konsumtionen för vuxna) av bland annat kostfiber, fosfor, riboflavin, C- och A-vitamin.

Användning:
Unga mjölkesstjälkar lämpar sig för servering bland annat i stil med sparris. Hackelse som är gjord av unga blad ger omväxling i sallader och grönsakspajer. Bladen kan plockas till örtdrycker senare på sommaren men ändå före blomningen. Mjölke är kanske också mest känd som örtdrycksväxt. Den används också i blandningar med blad från den egentliga tebusken. I likhet med tebladen fermenteras mjölkesbladen ofta före torkning. Fermenteringen förstärker aromen. Av mjölkesbladen kan man göra en dryck med vacker färg. Av mjölkets rötter kan man tillverka mjöl som kan användas i bröddeg eller i gröt. Man har även använt rötterna som kaffesurrogat.